lördag 15 februari 2020

Teneriffa från ovan, typ


När man tröttnat på att gå till stranden och ta bilder, trots att det finns lite udda ställen som en del av den här piren, kan man ju alltid klättra upp på en vulkan.


Det är ju inte direkt en mega-vulkan vi pratar om, snarare ett pyshål, men den tornar ändå upp sig mitt i Los Christianos. Några utbrott har den nog haft för man kan hitta rester av lava inne i byn.


Sagt och gjort, vi tog en morgonpromenad till den lilla vulkanen Montana Chaiofita,som lättast går att ta sig upp på från baksidan. Här är vi redan halvvägs uppe och man ser kratern och öppningen i norra sidan där lavan har runnit ut. Dessutom verkar man ha använt den norra sidan som stenbrott för att hämta sten och grus.


Baksidan är inte direkt jättebrant och man tar sig hyfsat lätt upp den lilla biten till toppen.


Nere i kratern på ena sidan såg vi några små skjul och trodde först att någon smart person sålde glass och dricka, men icke då.


Här var det någon som bosatt sig. Inne i berget. En liten tv-antenn satt monterad i en mast en bit upp.


Uppe på toppen hade vi en fantastisk utsikt. Den hade varit mycket bättre om det inte hade varit mulet och en massa dis.


Alla tre stränderna på samma 180-graders panorama.


Här ser man kanten runt den lilla kratern.


Här kan man se hela piren som består av de enorma kuberna som syntes på den första bilden.



En bild rakt norrut mot bergen som tyvärr mest blev gråa toner.


Det började bli lite av en folksamling häruppe så vi började ta oss ner igen.


När vi nästan var nere så var vi tvungna att gå upp igen. Längs yttersidan löper en väg nästa ända upp fram till ett stort betongbygge som aldrig blivit färdigt. En väg där bara kantstenarna för kommande asfaltering och trottoar är på plats. Vi möttes av en stor låst grind.


Skylten antyder en dröm om t ex andelslägenheter eller ett hotell med en spektakulär utsikt över stranden och havet nedanför.


Plötsligt blev det ett jävla liv rent ut sagt. Två hundar kom stormande och förde ett himla liv. En gubbe dök upp ur en dörr och viftade frenetiskt avvisande så det var bara att pallra sig ner igen. Synd, där fanns säkert en massa kul att plåta.


En liten bit ner från grinden, en påbörjad utsiktsplats?


Det var nog ett tag sedan detta lades ner med tanke på patinan på metallen :)




Vajrarna till räcket är bara ett trassel.


Och längst ner, vid foten av vulkanen en stor rostig grind...


...med en brevlåda på. Namnet på lådan låter tyskklingande och webbadressen på skylten däruppe var schweizisk. Antagligen ägaren som bor kvar i sin kraschade dröm.



Mer sol och bad. Stränderna här är alldeles perfekta. Rent, snyggt, toaletter och papperskorgar överallt.


Lite standsvandringar har det blivit de här dagarna. Vi börjar kunna staden som vår egen ficka.



Helene letade reda på den här lilla genuint italienska pizzerian.


Detta var en riktig gourmetpizza!



Nu är det over-and-out från den här resan. Bussen lämnar hotellet vid 12 i morgon så det är dags för sista pressen :)



onsdag 12 februari 2020

En sista minuten till Teneriffa


På grund av osäkerheten inför alla som skulle fira det kinesiska nyåret i Thailand blev det inte den sedvanliga långresan dit utan en kort sista minuten till Teneriffa istället.

Lagom till när stormen Ciara drog in över västkusten befann vi oss i luften och sträckan Danmark-Frankrike var lite lätt skakig.Skylten "fasten seat-belts" blinkade tidvis värre än en discolampa. 


Väl framme på vårt hotell, Los Alisios i Los Christianos, vid 16-tiden och då var vi rätt trötta då vi hade ställt väckningen på 03:00. Det är mysigt litet lägenhetshotell som ligger ca en kilometer från vattnet på ca 90 meters höjd över havet.


Första kvällen blev det en snabb middag i närheten på en brittisk restaurang. Ja, jag vet, britter är inte vida kända för sin cousine men vi var iaf inte blekare än någon annan.


Sedan blev det en snabb tur förbi en supermarket för att handla det nödvändigaste och en drink på balkongen i månens sken innan vi gjorde en tidig kväll.


Månen ja, den har ett lite annat utseende här på södra halvklotet.


En "liten" frukost att börja dagen med i hotellets frukostmatsal. Ja, vi tog frukost i bokningen. Man måste börja dagen med en stadig måltid. Vi blev tack vare frukostvalet utrustade med ett grönt "åkband" vilken fick Helene att skrika av förtvivlan, det sabbar ju solbrännan på handleden :)




Efter frukost var det dags att reka staden. Det är rätt backigt här och väldigt fint med alla vulkaner överallt.


Hotell samsas med privata boenden. Överallt. Massor med longstays här, de flesta från norden, men det visste ni ju redan.


Ner mot hamnen sprang vi på svenska kyrkan som hade en litet lokal inklämd mellan två restauranger.


En väldigt intressant liten stad med kullerstensgator och massor med restauranger som håller bra priser.



En liten kyrka vid ett torg vars klocka spelade en melodi varje timme. Klockspelet hade dock behövt stämmas en smula för att passa mitt öra.


Vår närmaste strand, Playa de los Christianos, ligger i fint solläge.


Här var det redan full aktivitet vid 10-tiden med folk som "gympade" loss.


Gillar man inte gruppträning är strandpromenaden kantad av små utegyms-maskiner av alla de slag.


T o m en och annan...spinningcykel??


Vi var ju på upptäcktsfärd så vi älgade på längs strandpromenaden till nästa beach,  Playa de la Vistas, som var klart större. Även här löper en fin strandpromenad längs hela stranden.


Stranden nordväst om Playa de la Vistas heter Playa de Camison och det blev så långt vi gick den här dagen, ca 3.2 km. Här satte vi oss en stund och tog en svalkande San Miguel innan vi traskade tillbaka en gata upp från stranden.


Vi sprang visst på den stora shoppinggatan med alla "fina" affärer och hotell. En massa bågskyttar på en romersk ramp? What?


Givetvis en mega-resort och vad hittar man på ett sådant ställe om inte Hard Rock Café.


Det finns så många barer och restauranger och alla har de mest fantasifulla namn och loggor. Denna gillade jag!


Man kan åka vikingaskepp här också. Har dock lite synpunkter på hur ett sådant borde se ut. Det här har inte ett enda rätt vad avser proportionerna.


Andra kvällen så gick vi och käkade tapas på en liten restaurang som fått bra kritik, med all rätt. Ett mysigt litet ställe bara en kvarts promenad från hotellet.


Vi beställde in fyra olika tapas, vin och öl och blev fullständigt proppmätta.


Notan? 28 Euro. Billigt skulle jag vilja påstå. Dock slår detta inte den lilla Tapasrestaurangen, Olé-olé på Kungsholmen i Stockholm. Inget gör.


Tidigare på dagen hade vi knatat ner till Playa de la Vistas för att bättra på solbrännan och stega upp från skalan britt till någon mer brunare.


Vi hittade en liten plats under en av de få palmer som finns på stranden.


Teneriffa måste vara en av få platser på jorden som är fullständigt handikappanpassat. Här går det att tas sig fram med rullstol nästan överallt, en himla massa folk, inte alla har behov utan är bara lata, kör runt i permobiler. Ner till stranden finns ramper och speciella plattformar under tak dit de kan tas sig med sina stolar/permobiler. Verkligen bra ordnat.


Här en badrullstol med flytkroppar. Gillas verkligen!


En praktisk grej vi såg, jag har inte sett den innan iaf, en elmotor med styre man dockar fast i befintlig rullstol.

Sitter i skrivande stund och redigerar bilder så det kanske blir ett inlägg till innan vi åker hemåt igen.

Featured Post

Teneriffa från ovan, typ

När man tröttnat på att gå till stranden och ta bilder, trots att det finns lite udda ställen som en del av den här piren, kan man ju a...