Trippat fram som med snäv kjol

När jag vaknade i morse hade jag riktigt ont i benen. Träningsvärken var kännbar, mycket kännbar. Framsida lår, baksida lår, utsida lår, rumpan. För att inte tala om ljumskarna, jäklar vad det gjorde ont. Detta var helt förväntat då jag körde benträning i förrgår för första gången på nästan ett halvår och jag hade känningar redan igår. Andra dagens träningsvärk brukar vara värst.

Egentligen hade jag inga större problem på morgonen med att gå men efter att ha suttit still några timmar på en kontorsstol var det värre. Bara att försöka räta på sig och gå iväg och hämta kaffe, haha, vilket skämt. Där stapplade jag fram med pyttesteg, knappt en fot långa. Jag kan precis föreställa mig hur det är att trippa fram i en supersnäv kjol (förutom att DET inte gör ont).

Eftermiddagens träning idag skulle normalt ha varit ett 90 minuters styrkepass följt av 90 minuter spinning men då dels Anne inte körde spinningen idag, dels att jag tvivlade på om jag över huvudtaget skulle klara 90 minuter så bestämde jag mig för en kortare kombo. Det blev ett 30 minuters styrkepass följt av en 30 minuter spinning istället.

Nu ska man inte låta sig luras av att en 30 minuters gul spinningklass på SATS nödvändigtvis behöver vara enkel. Ger man järnet från början, dvs är uppvärmd innan man kommer in, bara lägger på belastning och aldrig släpper av så kan man köra slut på sig själv totalt. Lite jobbigt var det att stå upp då ljumskarna stötte i sadeln för varje tramptag när jag gungade från sida till sida men det var bara att plocka fram hornen, lägga på grymmaste minen, bita ihop och köra.

I morgon kommer det att ha släppt lite och på torsdag, lagom till Volleybollen, räknar jag med att kunna ta stora kliv igen!