Träningsveckan 25-31 mars lite avslagen

Seg i benen, lätt ont i nacken och mellan skulderbladen, och med fortfarande 89 timmars återhämtningsskuld efter lördagens 4-timmars cykling för Barncancerfonden var kanske inte bästa utgångsläget för en ny träningsvecka. Jag ignorerade faktumet och satte mig på ett 75-minuters cykelpass på SATS Landala med Moa på måndagen och lyckades ändå prestera tillfredsställande.
På onsdagen körde jag en pass Kinesis och hade lite problem med att få upp pulsen ordentligt. Torsdagens 90 minuters cykel blev ett katastrofpass pulsmässigt. Jag slet så mjölksyran bubblade ur öronen men ändå fick jag inte upp pulsen högre än 80-84%. Hjärtat orkade helt enkelt inte pumpa ut tillräckligt med syre och jag kroknade snabbt. Efter en vilodag igen körde jag en förmiddagsspinning på lördagen med hyfsat resultat med tanke på att jag fortfarande hade över 90 timmars återhämtningsskuld.

Totalt sett blev veckan rätt medioker träningsmässigt och det hela hänger såklart ihop med förra veckans 4-timmarsspinning. Diagrammet ovan visar en ytters liten andel som jag legat i röd zon vilket tillhör ovanligheterna. Hoppas att nästa vecka blir något bättre.

Måndag: 30 minuter bröst + triceps samt 75 minuter spinning. PTE 4.3
Onsdag: 55 minuter Kinesis. PTE 3.1
Torsdag: 90 minuter spinning. PTE 3.0
Lördag: 55 minuter spinning: PTE 3.5

Hur tänkte posten egentligen?

Häromdagen var det rena julafton. Tre paket på samma dag. Ett aviserades via SMS och fick hämtas på Coop. Stort och skrymmande så det är det inte så mycket att orda om. Däremot paketen på bilden ovan gjorde mig lite undrande.

Det högra paketet hittade jag i mitt postfack tillsammans med lite annan post, bl a en avi för ytterligare ett paket som skulle hämtas på Coop, det vänstra. Lite lustigt med tanke på att det vänstra paketet var hälften så tjockt som det högra och för övrigt samma storlek. Hur tänkte det där egentligen?

Nu är det klippt!

Man går i sina hjulspår och upprepar samma beteende år ut och år in. Caféer, affärer, tandläkare, frisörer, etc. Samma ställen, samma personer. Det är klart att vi håller oss till det vi vet är bra men samtidigt kan det vara lite kul att förnya sig ibland och testa nåt annat. Prova den där konstiga soppan man aldrig testat innan eller varför inte byta frisör. Det gjorde jag.

Jag hamnade hos Darwall & Co, en liten frisersalong som ligger centralt på Postgatan 2B. Lena som jag klipper mig hos är lite av en konstnär med en riktigt skön inställning. Det är alltid roligt att träffa duktigt yrkesfolk som brinner för det de håller på med. Lena är en sådan person. Om så världen hade gått under hade hon fortfarande stått där och klippt bara för att hon älskar att skapa frisyrer.

Jag har väl inte den knepigaste frisyren att fixa; kort och koncist har jag brukat ha det. Nu är det ännu kortare och koncisare :) Lite mer attityd än innan och Lena tog det på första försöket. I like :) Sen gillar jag salongen också. Den här gammaldags typen av stolar; svart skinn med askoppar i armstöden. Massa kul att plåta här .

Träningsveckan 18-24 mars

 

Efter två veckors förkylning började jag känna mig ordentligt mycket bättre och gick ut hårt på måndagen med en 75 minuter spinning där jag kände mig urstark och presterade bra. Efter en dags vila var det dags för den efterlängtade Kinesisen. Denna gången undrade jag allt om saker verkligen stod rätt till när Moa började lägga ut papperstallrikar på golvet men jadå, det fanns en plan. Utfall med ena foten i en tallrik för att kunna glida över golvet med foten och vips, så hade vi hittat en ny muskel eller två att få träningsvärk i.

Torsdagens cykelpass blev jobbigt för benen. Träningsvärken från Kinesisen fick mig att hålla mig för skratt. Det var t o m jobbigt att ta på sig byxorna :)
Fredagen höll jag mig lugn och samlade krafter för att på lördagen delta i "Vi Kämpar För Livet", en insamling till Barncancerfonden, där jag cyklade 4 timmar på förmiddagen. Ett riktigt jobbigt pass, men asgrymt! Efter detta pass talade min träningsklocka glatt om för mig att jag nu hade 120 timmars återhämtning att se fram emot. Släng dig i väggen! På måndag är det dags igen :)


Måndag: 75 minuter spinning på SATS Landala. PTE 5.0
Tisdag: Vila
Onsdag: Kinesis på Kungsgatan. PTE 4.2
Torsdag: 90 minuter spinning på Landala. PTE 4.3
Fredag: vilodag
Lördag: 4 timmar spinning för insamling till Barncancerfonden. PTE 4.5
Söndag: Vilodag.

Nu har jag kämpat för livet i 4 timmar

Där satt den! Grymt kul att få cykla 4 timmar och samtidigt stötta Barncancerfonden med 400 spänn som förhoppningsvis hittar ett bra syfte! Det handlade om Vi Kämpar För Livet, en insamling till Barncancerfonden, som arrangerades av Nordic Wellness på Lindholmen men som instruktörer från andra träningskedjor givetvis glatt hjälpte till på också. Vad gör man inte för den goda saken?

Varje pass kostade 100 spänn och pengarna går oavkortat till Barncancerfonden så varför inte tänkte jag. Gör nåt gott för andra och få ut nåt gott av det själv också.

Jag började min träningsdag med vår egen SATS instruktör Moa Rickard som öppnade hårt med ett av sina grymma pass som verkligen satte nivån för dagen. Trots planerade 4 timmar gick det liksom inte att fega utan det var ett pass som vilket som helst.

Pass nummer 2 var en blandning där ca hälften cyklade och de andra körde med crosstrainers. Intressant och kul upplägg där Therese Popristov och Emil Forss bjöd på ett jäkla driv som lyfte taket emellanåt. Inte mycket att fega på där heller. Efter dessa 2 timmar kände jag mig fortfarande riktigt på hugget och vägen mot mål kändes inte så jättelång.

Pass 3, ett RPM-pass, med Jimmy Andersson och Annika Söderström var inte sämre det. Full fart och sen öka efter hand :) När det passet började komma mot sitt slut började benen allt kännas lite tunga och det är kanske inte så konstigt med 3 pass på raken i ett högt tempo.

4:e och sista passet, ett asgrymt pass med vår egen Andréas Kson Edman från SATS, fick avsluta mitt tränande idag och jag gjorde mitt bästa för at avsluta detta lika starkt som jag började men fick ge mig lite grann efter en kvart och sedan hålla tillbaka pulsen till max 90%.

Jäkligt bra initiativ tycker jag! Jäkligt kul att få vara med! Tackar så mycket! Nästa gång blir den nog 5 timmar :)

Jag hade kameran med också och försökte få till lite bilder men det är lite bökigt när det är så pass mörkt som det är i en träningssal och folk envisas med att röra sig, haha :) Lite trevligt att det satt med några som jag vanligtvis brukar tampas i en spinningsal med också. Pulskurvan över passet blev också minst sagt imponerande.

Spara skattepengar och få bonus på köpet

Jaha, då har jag gått ur Svenska kyrkan, något som kostat mig en förmögenhet varje år. Väldigt lång uppsägningstid måste jag tillägga. Har man inte gått ur innan  den 1:a november tvingas man betala skatt för hela nästkommande år(!)

Nackdelarna då? Jag får inte konfirmera mig eller gifta mig i kyrkan och inget av detta känns särskilt aktuellt. Jag får heller ingen begravningsgudtjänst när jag lämnat in men å andra sidan så kan det kvitta, jag lär inte ha några synpunkter på vad som sägs eller ej i vilket fall som helst. Jag får visserligen delta i gudstjänster men räknar man på det antal gånger jag deltagit i mitt liv blir det hutlöst dyrt om man slår ut totalkostnaden/gång, t o m värre än TV-licensen.

Det finns dock en litet ljus i mörkret när man säger upp sitt medlemskap. Då får man en liten tidning i lådan. Det har jag aldrig fått innan :)

Ingen rolig dag trots glädjen

 

De senaste månaderna på jobbet har präglats av ett allt tyngre och mörkare arbetsklimat beroende på att vi har haft varsel hängande över oss där ca 10% av personalstyrkan skulle bort. Besked skulle lämnas innan påsk.

Personligen har jag påverkats rätt hårt av detta iom att jag tidigare gått in i väggen och kroppen kommer ihåg och reagerar alldeles på egen hand när psyket utsätts för påfrestningar. De flesta av mina stressymptom har kommit tillbaka, dock inte alla på en gång tack och lov. Det har varit jobbigt men hanterbart.

Idag fick vi då äntligen besked och jag tillhör den skaran som fick förmånen att stanna kvar på firman och få hjälpa till med att föra verksamheten vidare mot nya vinster. Förhoppningsvis kan nu skallen, och därmed också kroppen, få lite lugn igen och saker långsamt återgå till det normala.

Det har nu gått ett par timmar sedan beskedet i morse och ännu har pulsen inte kommit ner till normala nivåer. Det pirrar fortfarande i kroppen och trots att jag är jätteglad för egen del, och många andras, har den riktiga glädjen svårt att infinna sig. Jag tänker på alla som fick negativa besked och som nu tvingas lämna företaget. Trots glädjen är det ingen rolig dag det här.

Träningsveckan 11-17 mars

 

Även denna vecka har präglats av samma ihållande förkylning som förra veckan. Pass efter pass har jag bokat av när jag insett att halsen har varit för risig för att våga träna med. Dock har det långsamt blivit bättre och på lördagen vågade jag mig på att delta på invigningen av SATS Eriksberg. Tanken var att gå ut försiktigt och hålla pulsen på en hyfsat låg nivå men jag drogs snabbt med i Martinas grymma "hela havet stormar" och körde max i alla fall.

Det blev också veckans enda pass och kurvan ovan visar i vilket fall full pott på träningsindex trots att en pulstopp på 98% kanske var lite väl högt.

Nästa vecka kommer jag att börja köra som  vanligt igen och hoppas att det håller.

SATS Eriksberg - lite på halv stång

Idag var det invigning för Göteborgs senaste träningscenter, SATS Eriksberg. Jag hade bokat upp mig på ett cykelpass på morgonen och tänkte efteråt passa på att ägna några timmar i lokalen för att kika runt och ta en massa sköna bilder.

Det tog inte lång stund efter jag hade klivit in genom dörren innan jag uttryckligen blev stoppad från att fotografera mer i lokalen. "Det bryter på vår policy." OK, jag köper det - i normala fall. Det är iofs bra med en sådan policy men nu var det faktiskt invigning och öppet hus! Dessutom hade jag för en tid sedan blivit tillfrågad av en annan SATS ansvarig att föreviga det hela ur mitt perspektiv och också skriva några rader om anläggningen. Snacka om att stå där som en fågelholk. Kommunikationen verkar inte vara den bästa där inte. Hade det inte varit för Martinas grymma cykelpass hade jag inte ens behövt besvära mig med att åka dit.

Anläggningen då? Jodå, den ligger i Eriksbergs köpcentrum, i Experts gamla lokaler, dit man företrädesvis tar sig med bil. 16-bussen stannar visserligen i Sannegården men det är en bit att gå från andra sidan järnvägsspåren. Väldigt bra för de som bor "på andra sidan" men lite knöligt för oss andra som bor på "fastlandet".

Jag har nu, av tidigare nämnda skäl, tyvärr inte särskilt många bilder att visa (och följaktligen inte så mycket att skriva om heller) men det är en luftig lokal med det allra senaste i träningsmaskiner. Spinningsalen hade faktiskt grymt läckra cyklar(!) Förutom en del vita väggar och lite trägolv så går det mesta i svart; tak, golv, skåp, bänkar, handfat, träningsmaskiner, dörrar, receptionsdisk etc. Det kommer bli ett smärre helvete för personalen att hålla stället fräscht då svart och damm inte lirar så jättebra ihop. Men snyggt är det.

Sammanfattningsvis så är det en ultramodern ljus lokal som har det mesta avseende träningsgrejer, framförallt för den som vill glassa med det senaste, men som ligger lite svårtillgängligt till. Nu har jag i alla fall provat det och jag kommer nog att hålla mig till de mer centrala anläggningarna SATS Landala, SATS Kungsgatan och givetvis SATS Kompassen som för övrigt är stans bästa anläggning. De ligger bättre till helt enkelt. Min upplevelse av SATS Eriksberg blev lite "på halv stång" vilket flaggorna utanför fick symbolisera.

En polsk favorit

En av mina absoluta favoritrestauranger, Krakow, är en liten polsk restaurang som ligger på hörnet i en fin byggnad på Karl Gustavsgatan 28 i Landala. Det är en liten mysig restaurang som serverar god polsk husmanskost till mycket överkomliga priser.

En rätt som jag har blivit väldigt förtjust i är Zurek, en matig soppa som består bl a av sidfläsk, rökt korv, potatis och vitlök och som serveras inuti ett rågbröd. Hur coolt är inte det!? Man blir garanterat mätt för brödet är stort (om man inte redan blev mätt av soppan i sig). Gulaschen rekommenderas också likaså pirogerna. Polskt öl är jag däremot inte särskilt förtjust i men det finns andra märken att välja på också.

Träningsveckan 4-10 mars...not

 

Denna vecka har det inte blivit något tränat överhuvudtaget. Jag skulle tillbringa 4 dagar i Kista på tjänsteresa utan någon träning och sedan satsa på att ta ingen lite på fredag till söndag istället. Så blev det inte.

Redan på måndagen började jag känna mig ordentligt förkyld och sedan hankade jag mig fram på jobbet med snuva, ont i halsen och huvudvärk fram till torsdag kväll då jag åkte hem. Fredag jobbade jag hemifrån och även lördag och söndag präglades av hosta och huvudvärk. Tack och lov har jag sluppit feber (läs: har inte brytt mig om att kolla).

Så ingen träning denna vecka och tyvärr är jag i skrivande stund nu på söndagkvällen fortfarande markant risig i halsen och dras med denna huvudvärk. Några lugna dar till väntar.

För mycket folk

 

När jag ser en lapp som denna, uppsatt i hissen idag, så kan jag bara inte låta bli att hänga upp en liten notis :)

 

Måste tilläggas att grannarna i trappuppgången är väldigt skötsamma med att förvarna om fester via lappar i hissen och oftast hör jag ingenting. Tummen upp!

Scandic Victoria Tower når inte ända upp

 

Scandic hotells flaggskepp Scandic Victoria Tower i Kista är en rätt spektakulär byggnad, på utsidan. Jag har varit uppe på tjänsteresa i veckan och testade att bo på detta hotell som ser så läckert ut på utsidan. Hotellet är onekligen väldigt speciellt med sin glasfasad uppdelad i trianglar och på det sätt den sträcker sig upp mot skyn.

 

 

Bakom trianglarna kan man på kvällstid skönja ljus och man inser snabbt att fönstren på rummen antagligen också är triangelformade. Grymt läckert på kvällen.



 

 

Efter man gått igenom den lite anonyma entrén kommer man in i den stora lite kalla tråkiga lobbyn där man möts av en reception i ena ändan av en ca 50 meter lång disk; reception, bar och kök. Svår kombination - att få modernt att bli ombonat.

 Rummet, ett standardrum, var helt ok med dubbelsäng, skrivbord, fotölj etc. Det vanliga. Fönstren var som misstänkt trianglar. Placeringen av fönstren var väldigt udda. En vid golvet och de andra högt placerade. Det fanns ingen naturlig vy utåt. Å andra sidan kan det kvitta, Kista är inte sådär jättekul att se på ändå med tanke på att det är ett industriområde. Hotellet hade gjort sig mycket bättre inne i stan med lite fint att se på. Fast det klart, Scandic brukar ju hålla sig i utkanten av städerna, motellkedja som de är.

 

Badrummet var i minsta laget. Handfatet var så litet att necessären fick stå på golvet vilket jag tycker är lite dassigt om man ska utrycka sig så.

 

Golvet i badrummet ja, det var dassigt! När jag klev in var det första jag tänkte att någon har gått in med dammiga skor för det såg verkligen skitigt ut där inne. Efter en noggrannare studie visade det sig att klinkern skulle vara sådan. Lite fel materialval här kan tyckas.

 

 

Frukosten var helt ok tycker jag, det fanns det mesta man kan önska av en god hotellfrukost och Scandic brukar hålla bra standard på frukosten. Hade inte med mig kameran första morgonen så jag har inte någon bild på en uppsättning spänner som stod uppställda mitt bland borden för att samla upp vattendroppet från taket. De har visst problem med läckage i denna fina nya byggnad :)

 

 

På plan 22 skröt man med sitt välutrustade gym som man kunde använda utan kostnad och jag skyndade såklart dit för att se vad som erbjöds. Några löpband, en billig multimaskin och en ställning med hantlar där den tyngsta vägde 10kg. Välutrustad? Nja, inte i min bok.

 



 

Totalt sett kan jag väl säga att det var ett helt ok boende, inget märkvärdigt, inget som imponerar. Priset ligger ungefär samma nivå som andra hotell i Stockholm i samma klass och jag bor nog hellre i innerstan än ute i tråkiga Kista om priset är detsamma. Det är ett modernt men lite tråkigt hotell. En del saker som t ex klädhängaren på rummet var av IKEA-karaktär och nästan löjeväckande billiga. Trägolvet i rummet gav en hård kall laminatkänsla. Andra detaljer var lite bättre. Sängen var riktigt skön, fotöljen helt ok att sitta i och det fanns en del coola detaljer som t ex de infällda lamporna i korridoren, sänglamporna och hissarna som stack ut lite. Personalen var trevlig och servicen var bra överlag.

 

Nu har jag iaf testat Victoria Tower och jag tror jag tar ett annat nästa gång. Det är ett högt hotell som vill mycket men ändå inte når riktigt ända upp. Det blev iaf en del sköna bilder under vistelsen och resten kommer nedan.